Från och med den 26 mars 2012 kan du se Oscars Furbackens verk i Katarina kyrka, läs mer om utställningen här: http://hunger2012.nu/event/utstallning-oscar-furbacken/

Inger: Temat för kyrkveckan på Södermalm är ”Hunger”- Hur tänker du kring begreppet hunger utifrån ditt konstnärskap?

Oscar: Att vara fysiskt hungrig, är en djupt mänsklig erfarenhet som vi i väst lätt glömmer bort. Fortfarande i vår moderna tid, hör vi om enorma svältkatastrofer runt om i världen. För att mätta vår själsliga hunger kunde vi hjälpa de behövande, men alltjämt söker vi tillfredsställelse i självcentrerat beteende, skaffar prylar och fyller kalendern. När relationer brister och livsbygget rämnar kan det kännas väldigt mörkt och jag tror att allt fler hungrar, eller längtar efter en djupare mening.

 Min senaste målning heter Längtan efter ljus och föreställer en uppförstorad klunga livlösa lavkroppar i ett dunkel av tristess och ångest. Hoppet verkar vara ute, som det säkert även kändes för lärjungarna när Jesus blev korsfäst. Och för att vända på begreppen lite undrar jag om inte hela påsken är ett resultat av Guds hunger efter gemenskap med människan.

Inger: Vad tänker du kring att som konstnär visa dina verk i kyrkorummet ?

Oscar: Det är lite annorlunda förstås än att ställa ut i ett galleri, eftersom vissa besökare inte alls är inställda på att råka ut för samtidskonst. Det vore roligt att förstärka detta ytterligare genom att placera en del verk på oväntade ställen.
Kyrkorummet är ju en etablerad plats för mötet med det gudomliga. Med visuella medel vill jag ofta, paradoxalt nog, peka åt det osynliga det vi inte riktigt kan förstå eller kontrollera. Tro och andlighet är ju definitivt något sådant så det känns spännande att se hur verken kommer uppfattas i denna miljö.

Inger: Du har arbetat mycket med lavar, vill du berätta mer kring detta ?

Oscar: Visst, en del kan ju undra och tycka att en så obetydlig växt inte förtjänar uppmärksamhet, men jag vill då hävda motsatsen. Just för att det händer något när man tar sig tiden att stanna upp. Laven är en symbios mellan svamp och alg som kan växa fram på de mest karga platserna. Men den skyr dålig luft. Jag ser laven som en metafor för relationen till själva livet. Oändligt många typer av lavar med förbluffande former och färger får liv tack vare en förmultnande ek. Utmaningen för mig är att trots tekniken förbli trogen den laddning jag uppfattar i mötet med naturen.

Text: Inger Hansson Danared, projektledare kultursamverkan och präst i Katarina församling